Hobro berättar att Nordestonia redan var i trafik när han kom till Nordström & Thulin. Intervjuarna vill veta Nordström & Thulins roll visavi Nordestonia. Det var huvudsakligen Estline som hade den dagliga tillsynen av fartyget. Nordström & Thulin blev involverade endast när det gällde stora investeringar.

Han får frågan om han gjort några inspektioner på Nordestonia under sin tid vid Sjöfartsverket. Svaret är nej. Däremot var Hobro med när Sjöfartsverket gjorde sina årliga besiktningar inför förlängning av passagerarcertifikat.

När det var aktuellt att ersätta Nordestonia med en annan båt blev Ulf Hobro engagerad. Han berättar att man tittade på en hel del båtar innan man fastnade för Wasa King som då gick i trafik mellan Umeå och Vasa. Inför övertagandet placerade Nordström & Thulin personal ombord drygt två månader i förväg. En svensk sjökapten och dito maskinchef seglade med och förberedde övertagandet. Även ett antal ester skickades upp. Under denna period utarbetades olika säkerhetsföreskrifter och -manualer.

Hobro berättar att Nordström & Thulin skulle ha ansvaret för den tekniska driften av M/S Estonia under ett inledningsskede - en period som förlängdes.

Besättningen kom ombord när fartyget låg på varv i Åbo och därmed började intrimningen. Ett antal övningar genomfördes medan fartyget låg i Tallinn. Bland annat genomfördes en övning med Sjöfartsverket och Bureau Veritas. Bureau Veritas genomförde också en inspektion av fartyget eftersom Estland vid denna tid inte hade någon egen sjöfartsinspektion.

På frågan vilket intryck han hade av den estniska besättningen är svaret att det var gott. Det var ju det bästa som de hade i Estland. Han tror att det fungerade bra mellan befälhavarna och övrigt befäl. Kaptenerna var ganska lika till sättet - möjligen att Piht var något mer auktoritär. Båda var väldigt mäktiga ombord. Hobro menar att de hade större känsla för MBL än man skulle kunnat tro. Befälhavarna var väldigt medvetna om sina besättningar och kände sitt folk väl.

När det gällde säkerhetsmanualer, larmlistor och utrymningsplaner låg ansvaret hos befälhavarna och överstyrmännen. Samma sak gällde övningar och övningsplaner. Hobro berättar att Sjöfartsverkets operativa kontroll hade gått bra.

Han anser att den estniska besättningen var klart i nivå med en svensk - om inte bättre.

Ulf Hobro berättar att säkerhetsplaner hade förberetts av sjökapten Anders Andersson och den svenska maskinchefen Tomas Rasmusson som seglade med fartyget före övertagandet. Dessa översattes sedan till estniska i samråd med befälhavarna.

På frågan om vem som var befälhavarnas chef är svaret att det var chefen för Esco.

Hobro upplever att han hade ett gott förhållande till båda befälhavarna. På frågan i vad mån det förekom kulturkrockar anger han att man hade olika syn på det ekonomiska. Befälhavarna var ovana vid att arbeta med en planerad budget.

Han säger att esterna i vissa avseenden var bättre än svenskar. De tog övningar på större allvar.

Hobro upplevde båda befälhavarna som mycket kompetenta.