Bärgningsfrågan

Frågan om bärgning av M/S Estonia väcktes omedelbart efter förlisningen. Morgonen efter katastrofen fick Sjöfartsverket sitt första uppdrag att utreda de tekniska och legala förutsättningarna för en bärgning. Verkets rapport till regeringen den 11 oktober 1994 ledde till ett nytt regeringsuppdrag - att göra en konsekvensanalys angående bärgning av fartyget.

Sjöfartsverket arbetade i samråd med Rikspolisstyrelsen och Rättsmedicinalverket som båda hade ansvar för det praktiska genomförandet av identifieringsarbetet i händelse av bärgning. Polisen lämnade underlag beträffande kriminaltekniker och personal för den praktiska hanteringen av kroppar. Rättsmedicinalverkets uppgift var att göra beräkningar av behovet av rättsläkare och rättstandläkare. En annan faktor som vägdes in var psykisk påverkan på de människor som skulle arbeta med identifieringen av flera hundra människor.

Här kan du lyssna till ett samtal mellan Analysgruppen och ID-kommissionens dåvarande chef Roland Ståhl, där bland annat problematiken kring en identifiering efter en eventuell bärgning diskuterades.

Regeringen tillsatte också ett etiskt råd. I samband med utredningsarbetet genomfördes dykningar vid vraket.

I Sjöfartsverkets konsekvensanalys som lämnades till Regeringen den 14 december 1994 konstaterades att det var möjligt att bärga fartyget. Dock var det tekniskt komplicerat på grund av att fartyget först måste vändas.

Etiska rådet som lämnade sitt ställningstagande samma dag avrådde från bärgning och förordade att haveriplatsen skulle förklaras som gravplats.

Den 15 december 1994 kungjorde Regeringen sitt beslut att M/S Estonia skulle ligga kvar i havet och att haveriplatsen skulle betraktas som en gravplats. Beslutet hade föregåtts av samråd med regeringarna i Estland och Finland samt partiledarna för de partier som var representerade i riksdagen.

Regeringens beslut vållade stor besvikelse hos stora delar av de anhöriga.

Här kan du lyssna till ett samtal som behandlar möjligheterna att bärga M/S Estonia, mellan Sjöfartsverkets dåvarande chefsjurist Johan Franson och företrädare för Analysgruppen.

Frågan om bärgning av de omkomna väcktes på nytt 1998 av ”Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen och dess följder”. I sin första rapport förordade Analysgruppen att de omkomnas kroppar skulle tas om hand, identifieras och ges en värdig begravning.

Efter beredningsarbete i regeringskansliet och samråd med regeringarna i Estland och Finland blev det åter nej till bärgning av de omkomna.

Se TV-samtal mellan Lennart Berglund och statsrådet Mona Sahlin angående regeringsbeslutet att inte bärga omkomna, del 1 och del 2


Länkar till relevanta artiklar från TT (Tidningarnas Telegrambyrå):

Svårt att bärga enligt experter

Etiska rådet säger nej till bärgning

Anhöriga ger upp privat bärgning


Länkar till relevanta dokument i samlingen:

Erbjudande från det australiska företaget Australian Emergency Service Foundation att bistå vid bärgning av fartyget

Kompletterande information från Australian Emergency Service foundation

Svar på erbjudandet från Australian Emergency Service Foundation

Regeringens uppdrag till Sjöfartsverket den 29 september 1994 att i kontakt med berörda myndigheter i Estland och Finland undersöka de tekniska och legala förutsättningarna för att bärga M/S Estonia.

Sjöfartsverkets rapport till Regeringen den 11 oktober 1994 om de tekniska och legala förutsättningarna för en bärgning av M/S Estonia

Socialstyrelsens skrivelse till Regeringen den 12 oktober 1994 angående identifieringsarbetet i samband med bärgning

Svenska ambassadens i Tallinn rapport den 13 oktober 1994 om den estniska debatten om bärgning

Regeringens uppdrag till Sjöfartsverket den 20 oktober 1994 att genomföra en konsekvensanalys avseende omhändertagande av omkomna vid Estoniakatastrofen

ID-kommissionens utredning i anslutning till Sjöfartsverkets konsekvensutredning

Polismyndighetens i Stockholm skrivelse den 3 oktober 1994 om undersökningar från kriminalteknisk synpunkt

Redovisning av Försvarsmaktens möjligheter att bistå vid bärgning

Utredning om den psykiska belastningen på personal vid omhändertagande av döda kroppar

Sjöfartsverkets beslut att i anslutning till arbetet med konsekvensanalysen genomföra dykningar vid vraket

Konsekvensanalys från 1 december 1994 angående psykiska effekter vid omhändertagande av döda kroppar

Skrivelse till Sjöfartsverket den 2 december 1994, med kompletterande uppgifter om den psykiska belastningen på personal

Begäran från svenska Regeringen om yttrande i bärgningsfrågan från de estniska och finska regeringarna

Sjöfartsverkets konsekvensanalys angående omhändertagande av omkomna vid Estoniakatastrofen

Etiska rådets ställningstagande i bärgningsfrågan den 12 december 1994

Regeringens beslut den 15 december 1994 att inte bärga fartyget

Statsminister Ingvar Carlssons anförande i Riksdagen den 15 december 1994 där han meddelar att M/S Estonia inte ska bärgas

Regeringens information till anhöriga om beslutet att inte bärga fartyget

Information om estniska Regeringens beslut att inte bärga fartyget.

Brev till statsminister Ingvar Carlsson med krav på bärgning 12 december 1995

Minnesanteckningar från Analysgruppens möte i Tallinn den 25 augusti 1998 med representanter för estniska kyrkan

Minnesanteckningar från samtal mellan representanter för Analysgruppen, en professor i psykologi och en företrädare för Ersta

Sammanställning från den 10 mars 1998 av Erstas enkäter om bärgning och övertäckning

Analysgruppens sammanställning av anhörigas åsikter i bärgningsfrågan

Uppsats i statskunskap om Regeringens beslut att inte bärga