Ingen ville tro att detta kunde hända

När passagerar- och bilfärjan Estonia den 28 september 1994 gick under på sin reguljära färd mellan Tallin och Stockholm var det den största civila fartygskatastrofen i Östersjön någonsin. 852 människor omkom. Flertalet dog inne i det hastigt sjunkande fartyget, andra i vattnet eller på räddningsflottar utanför, några av sina skador sedan de räddats ur havet. 137 personer överlevde.

Tusentals människor i länderna runt Östersjön måste leva vidare med sorgen efter förlorade närstående och vänner, i vetskap om de omkomnas fruktlösa kamp, i osäkerhet om katastrofen kunde ha förhindrats.

Regeringar, myndigheter och organisationer i Estland, Finland och Sverige måste efter räddningsarbetet, i sina egna länder och tillsammans, söka bringa klarhet i vad som hänt och fatta de många svåra besluten om vad som sedan skulle ske och om hur anhöriga och överlevande skulle stödjas. Tragedins omfattning, förlisningens förlopp, osäkerheten om dess orsaker liksom skilda uppfattningar om Estonia med dess offer skulle bärgas eller få sin skyddande gravplats i havet, har bidragit till en tidvis intensiv diskussion om JAIC:s (den för Estland , Finland och Sverige gemensamma haverikommissionen) arbete, om ansvarsfrågorna och om regeringarnas och myndigheternas handlande före, under och efter katastrofen.

Denna digitala informationsdatabas, som på den svenska Regeringens uppdrag tagits fram av Styrelsen för psykologiskt försvar, syftar till att göra det lättare att finna i Sverige tillgänglig information om Estoniakatastrofen, att förstå och bilda sig en egen uppfattning om vad som hände - och att minnas…

Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) upphörde den 31 december 2008. Från den 1 januari 2009 har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ansvaret för Estoniasamlingen.