|
Jan-Tore Thörnroos, befälhavare på M/S Viking Mariella |
| |
| |
M/S Viking Mariella var det första fartyget som nådde haveriplatsen.
Fartygets befälhavare, Jan-Tore Thörnroos, intervjuades hösten 1994 av Sten
Andersson, Olle Noord, Hans Rosengren och Bengt Schager, den svenska delen
av JAIC.
Längst ner på sidan finner du länkar till dokument kopplade till Thöroos.
Se även Estoniasamlingens Personförteckning.
|
| |
När Jan-Tore Thörnroos ringde från sin hytt till vakthavande
styrman för att be honom sakta ner ytterligare hörde han may day-anropet från
M/S Estonia. Det gick kvickt för honom att komma i kläderna och rusa upp till
bryggan.
Såväl Mariella som Silja Europa försökte få radiokontakt med Helsinki radio
utan att lyckas. Det var först när man ringde på NMT som vakthavande svarade.
|
05:21 |
128 kbs |
48 kbs |
| |
| Thörnroos berättar hur man såg nödraketer och hur ljusen
från Estonia försvann liksom också utslaget på radarn.
När Mariella närmade sig Estonias senast kända
position syntes en mängd småljus på havsytan och de såg
fullt med folk i vattnet. Fartyget saktade in
och stoppade helt för att inte skada någon i vattnet. |
04:57 |
128 kbs |
48 kbs |
| |
| I det hårda vädret var det svårt att bistå de nödställda
från Mariella. De kastade ner linor, flytvästar och
flottar. Man hissade ner flottar och försökte få
nödställda att flytta över till dem. På så sätt
kunde man hissa upp ett antal personer. Alla i besättningen var engagerade
på olika sätt.
|
03:59 |
128 kbs |
48 kbs |
| |
Thörnroos berättar om den känsla av vanmakt som grep honom och
övriga i besättningen över att de kunde göra så
litet. Det var omöjligt att sätta ut båtar i det hårda
vädret. Det hade äventyrat flera liv. Thörnroos beskriver
förhållandena som vidriga.
I början orkade människor att
själva krypa över till Mariellas flottar men allteftersom tiden gick
blev de allt mer nerkylda och försvagade. Då gick ett antal
besättningsmän ner och drog över de nödställda och på
så sätt arbetade man tills det blev ljust.
På morgonsidan ökade vinden så mycket att det blev alltför riskfyllt att lyfta
ombord nödställda. Då övergick de till att dirigera helikoptrar till de flottar
där man såg människor.
|
05:32 |
128 kbs |
48 kbs |
| |
| Thörnroos återkommer till problemen med att få kontakt med
räddningsstationen Helsinki Radio under olycksnatten och de problem som
försenade räddningsarbetena. |
01:19 |
128 kbs |
48 kbs |
| |
| |
| Nedan länkar till relevanta dokument i samlingen:
|
|
|
|
| |
| Protokoll från förhör under olycksnatten med Jan-Tore Thörnroos och styrman Ingemar Eklund
|
|
|
|
| |
| Protokoll från telefonförhör med Jan-Tore Thörnroos den 6 oktober 1994
|
|
|
|
| |
| Ombordanställd på Silja Europa berättar om sitt arbete med att ta hand om dem som räddats till fartyget
|
|
|
|
| |
| Förhör med ombordanställd på Silja Symphony som berättar om arbetet med att ställa i ordning helikopterdäcket
|
|
|
|
| |
| Matros på Viking Isabella berättar hur man arbetade för att rädda människor ur vattnet
|
|
|
|
| |
| En ombordanställd på Silja Europa berättar om räddningsarbetet
|
|
|
|
| |
| Den besättningsman på Silja Symphony, som tog initiativ till att banda radiotrafiken, berättar om aktiviteter ombord. Han tillhörde den grupp som tog emot helikoptrar med räddade
|
|
|
|
| |
| En kvinna, som ingick i samaritgruppen på Viking Isabella, berättar hur de tog hand om dem som räddats ombord på fartyget
|
|
|
|
| |
| Sonja Grönqvist på Viking Isabella, ledde en samaritgrupp ombord och berättar om omhändertagandet av de 17 personer som räddades till fartyget
|
|
|
|
| |
| Minnesanteckningar från möte med Sjöräddningssällskapet där räddningsarbetet utvärderas
|
|
|
|
| |
| M/S Estonias rutt från Tallinn till Stockholm
|
|
|
|
| |